När jag ger behandlings-sessioner så använder jag flera tekniker samtidigt.
Hur många ”tekniker” samt hur djup vi kan jobba, beror på den som jag ger behandlingen.
Väljer man att få en helt vanlig behandling så går det förstås bra.
Hur jobbar jag då när jag ger behandlingssessioner?
Jo, först har jag ett samtal med den som jag ska ge en behandling.
Jag frågar om orsaken till att personen vill ha sin behandling hos mig.
Vilka problem som personen har samt hur dom yttrar sig i vardagslivet.
Samt vad personen vill få hjälp med under behandlingen.
Jag försöker även ta reda på om personen vill acceptera och jobba med saker
som troligen kommer upp under behandlingen.
Exempel är:
jobbiga känslor, fysiska saker som fysisk smärta, spasmer mm.
Jag frågar om det är ok att jag hjälper personen att ”jobba sig igenom” jobbiga känslor och fysiska jobbiga upplevelser.
Detta innebär att jag hjälper personen att stanna kvar i jobbiga känslor med tillhörande fysiska jobbiga upplevelser så att dessa kan bearbetas.
Jag beskriver de varianter som känns vettiga att pröva i nuets värld.
Besvarar frågor, ställer klarläggande frågor mm.
Även om allt godkänns så påminner jag om att man alltid får ändra sig.
Varför då ..?
Jo, det finns ett stort ”naturligt hinder” för att göra det som behövs.
Det består av vår rädsla för att genomleva jobbiga saker.
I vårt undermedvetna så finns det ett osynligt likhetstecken
mellan psykisk/känslomässig smärta och fysisk smärta.
Sedan grottmänniskans tid är vi programmerade att undvika smärta,
av en bra orsak.Vi måste undvika att bli skadade så att vi inte dör.
I den moderna människans vardagsvärld så har vi under 100-tals år
fått lära oss att undvika jobbiga känslor.
I samhället finns dåliga/bristfälliga kunskaper
om all den livsviktiga information som jobbiga känslor innehåller.
Rädslan för att vi inte ska klara av jobbiga känslor och de jobbiga minnen
som hör samman med bortglömda händelser, ofta från tidig barndom,
gör att vi automatiskt blockerar oss själva från att gå/nå nog djup
in i jobbiga känslor och upplevelser och stanna kvar i dom jobbiga känslorna
så att vi kan bearbeta dessa på ett bra sätt.
När jag gick kurser på kursgården Mullinstorp 2000 under
läkaren Bengt Sterns ledning i början på 2000-talet så pratade
Bengt om att göra övningar som når ”bortom intellektet” – bortom logiken.
Den psykologiska vetenskapen har ett namn för detta
Detta kallas för Transpersonell Psykologi/Terapi.
Förklaringarna ute på nätet äro många och varierande,
beroende på vem som förklarar och dennes bakgrund.
En relativt enkel egen förklaring består att att göra
kroppsorienterade övningar/terapier/behandlingar där viktiga
läkande delar är bortom den vanliga kontrollen.
Ofta innebär detta att det som sker även är bortom all normal logik.
Och ofta även bortom normal kunskap.
Under övningarna/behandlingarna så vänder jag ”upp och ned”
på alla vanliga sätt att hantera jobbiga saker.
Jag hjälper den jag behandlar vid behov att:
Nå jobbiga ”saker” — jobbiga känslor, jobbiga kroppsminnen.
Vända sig emot, acceptera och stanna kvar i jobbiga känslor.
Stanna kvar i jobbiga kroppsupplevelser.
Vi arbetar med allt som kommer upp.
En våldtagen kvinna med svår skräck och hat till alla män, kan läka sitt övergrepp
och till slut ha en ny kärleksfylld relation med en man som äskar och respekterar henne.
En man som har haft en svår barndom, tvingats vara alla till lags.
Kan läka detta, våga känna efter vad han innerst inne vill, säga nej när han
inte vill göra saker för att han inte har tid och ork.
Vad har ovan kvinna och man för huvudval?
Två övergripande val erbjuds i Sverige.
Vi gör ett ”Data schema” på huvudmetoderna.
| Vilka huvud-metoder finns ..? |
| Ökad förståelse – mer kontroll | Läkande Upplevelser – tappa kontrollen |
| ↓ | ↓ |
| Samtalsterapi – logisk kunskap | ”Kroppsorienterade – Övningar” |
| ↓ | ↓ |
| Hur du undviker jobbiga känslor | Nå oläkta händelser = jobbiga känslor |
| ↓ | ↓ |
| Psykolog – medicin < känslotoppar | Frigörande andning – aktiva meditationer – mm. |
| ↓ | ↓ |
| Hjälp – mot jobbiga känslor | Hjälp att nå och vara i jobbiga känslor |
| ↓ | ↓ |
| Sessioner på ca 1 timme | Sessioner på flera timmar |
| ↓ | ↓ |
| Hjälp att kontrollera sig själv | Övningar som väcker upp jobbig saker |
| ↓ | ↓ |
| Klarar du inte av att uthärda vardagen? | Undvik inte jobbiga känslor – genomlev dom |
| ↓ |
↓ |
| Psyket - medicinering |
Terapeut – hjälp – kan behövas |
| ↓ | ↓ |
| Vilka ”datafils-sorter” skrivs över? | Vilka ”datafils-sorter” skrivs över? |
Jag påpekar, att jag inte anser att det är något fel att välja
”Ökad förståelse och mer kontroll”
Var och en ska välja det som känns rätt för en själv i den livssituation som man befinner sig.
Ibland behövs dämpande mediciner mm
för att man ska klara av att fungera i vardagen.
Så ett sådant val är absolut inte fel.
Var och en väljer det som bäst motsvarar det man själv vill göra.
Jag lägger på denna sida upp en översikt över terapiformer som den som vill kan betrakta och fundera över.
Tycker man att det som står här på sidan är rena vansinnet ..?
Strunta då i det som står här och stäng ner sidan.
Det hade jag själv gjort om jag läst det som nu står här i slutet på 90-talet.
Då blev jag riktigt förbannad när bekanta pratade om Bengt Stern och Mullingstorp.
Det var mitt eget omedvetna sätt att slippa djupare diskussioner som riskerade att få mig att betrakta mig själv och min egen livssituation på djupare plan.
En annan risk var att jag skulle bli förtvivlad, ledsen och då hade jag skämt ut mig totalt.
Så mitt sätt, mitt försvar, var att bli riktigt arg.
Det behövs en stark känsla för att kunna dämpa och stoppa andra jobbiga känslor.
När jag till slut, flera år senare kom till Mullingstorp för att göra det som jag var så rädd för,
nämligen att möta mig själv, min rädsla, panik mm.
Där fick alla vi kursdeltagare ett brutalt uppvaknande redan första kvällen.
Han berättade vilken typ av ”behandling” vi valt på ett otroligt ”rakt på sak sätt”
Närmast en chock för oss alla, och för mig med.
Jobbigt men väldigt bra.
Ett direkt avgörande val.
Stanna kvar och jobba med sig själv under dom kommande 7 dygnen, eller avbryta och åka hem.
Under kursen fick jag göra om samma typ av val många gånger.
Trotts att jag (och troligen alla andra kursdeltagare) hade pratat i telefon med Bengt och han hade förklarat terapiformerna så var det ändå som att jag omedvetet valt att inte ”ta in” hela omfattningen av den kommande kursen på Mullingstorp.
Det var som om jag själv omformulerat det han så och i stället tänkte …
”Ja ja, det är säker jobbigt, men riktigt så kan det ju inte vara …”
Nu blev det kristallklart och jobbigt, jag blev rädd och orolig.
Dags att välja — åka hem, eller stanna kvar och tokjobba med sig själv.
Det kändes just då som att det skulle innebära självmord att stanna kvar.
Det var inte helt fel, de roller som styrde mig via omedveten rädsla, hade dödsångest.
Det var helt rätt, för de fick möta sin egen subjektiva död under denna vecka.
Med död menar jag att deras påverkan fanns kvar, i avsevärt mindre omfattning, och deras omedvetna rädsla inte längre tilläts styra mig och mitt liv.
Jag hade tre riktigt jobbiga månader efter min kurs på Mullingstorp.
Arbetade dagarna, lade allt som ville ut i mig i väntläge … när jag slutat mitt jobb för dagen så fick allt brista.
Jag fortsatte med att tömma ut sorg, övergivenhet mm. mm.
Ut i skogen bort från andra, vrålade, grät, tok-arg, panik mm.
Hemma i lägenheten …
När ljud behövde komma ut så hade jag sedan länge en extra tjock kudde som jag brukade trycka fast över munnen och vråla i.
Mitt ex fick ta hand om våra barn till största delen.
När jag hade dom hos mig så vart det ”som att gå på jobbet”
Allt fick ligga i ”väntläge” tills dom var ute och lekte, eller hade somnat.
Då jobbade jag med mig själv under ett tag.
Så, jag menar inte att döma någon, för var och en har rätt att själv välja vad man vill och inte vill.
Jag försöker berätta hur allt fungerar på lite djupare plan, för mig i vart fall.
Tillbaks till mina egna former av behandlingar-sessioner.
Efter en Behandlingssession …
Då är det bra om man väljer att använda de insikter/erfarenheter som man fick.
Hemma igen är man i en annorlunda miljö, olik där man fick sin behandling.
En avgörande fråga, med ett viktigt val uppstår:
Ska jag använda mina nya insikter/erfarenheter ..?
Om det egna svaret till sig själv är Ja,
då behöver man ha egna verktyg för att kunna göra detta.
Det är möjligt att verkligen läka ett trauma
om du är villig att träna ”på riktigt”
Efter en riktigt jobbig behandlings-session kan du ha väckt upp
-och tömt ut och bearbetat en del.
Efter varje behandling är den närmaste tiden viktig.
Använder du de insikter/erfarenheter om dig själv,
så kan du påskynda, korta ner tiden för den egna läkeprocessen.
Men innan du har nått, bearbetat, skrivit över, och tränat tillräckligt
så att dom flesta av dina ”datafiler” från ett trauma är överskrivna,
så har det gått en tid.
Att läka ett riktigt jobbiga trauman tar rätt lång tid – ofta flera månader, ibland flera år.
Minnet finns förstås ändå kvar.
Men du behöver ingen kontroll över dig själv längre.
Allt är genomlevt och klart, frid och harmoni råder i dig.
Du har försonats med alla olika delarna i det som har hänt.
Exempel på behandlingar.
Egna varianter av:
Andnings sessioner, healingbehandlingar, behandlingssessioner med kroppsorienterade övningar.
Sammanfattning.
Det första egna valet består av:
Hur vill jag egentligen hantera mina problem ..?
Vad vill jag eventuellt göra åt dom ..?
- Vill jag få hjälp med att ”Återta kontrollen” över mitt liv ..?
Detta val innebär att ständigt kontrollera sig själv, sina känslor och handlingar.
Jag får hjälp med att uthärda livet via mer kunskap, mer kontroll
ibland ingår dämpande mediciner i detta koncept.
- Vill jag få hjälp med att läka mig själv, på djupet, på riktigt ..?
Detta val innebär att välja att möta jobbiga saker och bearbeta dom.
Innebär ofta jobbiga behandlings-sessioner
Detta för att i början behöver man ofta en hel del ”start-hjälp”.
Mer information hittar du på:
Sidorna ”Självhjälp” samt sidorna ”Kurser mm”
Jag finns även på