Svenska Samhällets Kollektiva Medvetande

Hur ser det ut ..?

Jo, kan beskrivas som tre samhällsdelar:

Den dominerande Religionen

Den Dominerande Kulturen

Den Dominerande Traditionen

Ok, och det skapar väl någon form av Reslultat …

… vilken sorts samhälle då ..?

Nja, Nu får vi ta det lite sakta och Lugnt …
Först av allt så behöver vi titta lite mer, djupare på dom olika samhällsdelarna ..

Religionen, den styr sina anhängare med dom stora grova verktygen skuld och skam, som bottnar i rädsla.
I ”bakgrunden” i vars och ens vardagssinne så snurrar dess val och beslutsprocesser som styrs av mer eller mindre uttala rädsla … blandat med skuld och skam.
Om jag inte följer reglerna så … hamnar jag i helvetet, blir utesluten av församlingen … ensam, en avfälling, förrädare … osv.

Kulturen … samma grova verktyg, med en  vridning mot att vi numera har utvecklats till bra samhälle i stort sett färdigutvecklat och klart, en förebild för andra mindre utvecklade samhällen borde ta efter och ”se upp” till.
En kultur vars människor har ”uppnått” ett stort världssamvete som får oss att ta på skygglappar mot vår närmaste omgivning och i stället blicka långt bort.
Vi har lättare att bli världs-förälder sätta in pengar till världs-projekt, än att värna för dom utsatta i den egna kommunen, bry oss om och försöka hjälpa barn som inte har något riktigt hem, som lever under ständig press för att föräldrarna super, våld mm.

Här fungerar återigen dom grova verktygen … men nu i en undvikande ”flyktmod”
För att slippa känna skuld, skam, känna oss otillräckliga, inte räcka till … så är det mycket lättare att försöka se och känna mindre av det som sker i en närhet.

Hur ska vi människor då göra för att hantera, ”stå ut” med skulden, alltså försöka göra något som minskar den, dämpar den ..?
Jo, vi blir världsförälder, eller skänker pengar till andra världsprojekt …
Då är det lättare att inte göra något när vi tror att grannens barn kanske inte ”Har det så Lätt” …
Tankebanorna kan tänkas se ut så här: “Jag har ju gjort mitt, skänkt pengar till rädda barnen, eller är en hederlig betalande världsförälder”.

Kulturen styrs som synes ovan med samma grova verktyg, skuld, skam och oron, rädslan.

Traditionen då ..?
Nu blir det nästan ännu värre … för här försöker samhället att permanenta Religionen och kulturen, genom att hävda att dom gamla bra reglerna ska fortsätta att gälla.

Och … värst av allt, nu ska vi vara stolta över att ”få vara med” och delta i denna cementering av vår programmering av vårt sätt att tänka, välja och leva. Här lägger samhället till några fler parametrar, Plikten mot landet, samhället och föräldrarna.

Läs även bakgrundstexten mellan raderna.
Den ser ut så här: ”Det är din förbannade plikt att leva på de sätt som hedrar ditt land, ditt samhälle, dess Religion, dess kultur och Tradition så att dina föräldrar och din släkt slipper skämmas för dig.

Du SKA leva ditt liv på vårt sätt i enlighet med våra traditioner.!!!

Nja, nu är ju sanningen den (min i vart fall ) att det egentligen är helt omöjligt för en människa som vill leva ett liv i frihet, utforska sig själv och livet självt, alltså, upptäcka sig själv och utvecklas genom att faktiskt uppleva och pröva olika aspekter av livet.
Då hamnar var och en i en valsituation som kan vara svår att hantera …  Om vi betraktar detta lite djupare så hamnar var och en i en avgörande valsituation.

Ska jag välja att leva mitt liv efter andras regler … eller ska jag leva mitt liv på de sätt som känns rätt för mig ..?

… med andra ord … I större eller mindre grad uthärda livet genom att efterleva andras krav, i bland långtgående sådana … vad du ska tycka, tänka på ”rätt sätt”, vilka värderingar ( vilka värderingsmallar) som du ska leva ditt liv efter.

Eller ska jag försöka göra ett ”kvant-språng” … hoppa ut från samhällets krav-påse eller riva hål på den så att jag kan blicka ut mot en annan så kallad verklighet ..?
Försöka börja utforska vad som känns mest rätt eller åtminstone mindre fel för mig själv.
När jag börjar handla efter min egen övertygelse i stället för att bara nöja mig med att ”Gnälla” över det som är fel, då har jag vandra på mig egen livsstig … tidigare så pratade jag om den, tittade på den … med blandade känslor.

Känslor som troligen uppstod när jag var på väg att gå emot min egen uppfostran eller på väg att gå emot samhällets programmering av mig själv.!

Det finns fler människor än jag som försöker vandra på en mer egen livsstig, egen livsväg.
Några av dom finns ute på nätet, här kommer ett par länkar på några som jag har hittat fram till …

Carl Johan Rehbinder

TantraBlogg.

Kärlek, sex, kultur & politik

https://tantrikblog.wordpress.com

 

Ha Det.
Lasse


Tillbaka till 1,a sidan


 

Share This

Share This

Share this post with your friends!